Gör ditt alldeles egna te!

Jag har under några veckor experimenterat med att göra eget te hemma. Efter många sökningar på
internet har jag funnit att det finns flera olika sorters med metoder och tesmaker att göra hemma. Jag experimenterade med några olika metoder och hittade två stycken som passade allra bäst för mig. Den första som jag testade, och som är den enklaste metoden, är att plocka ätbara blommor eller blad och sedan torka i rumstemperatur. Den andra metoden är att plocka ätbara blad eller blommor, oxidera och fermentera, för att sedan rosta och torka. Det är en process som pågår under flera dagar och kräver att man är något uppmärksam och tålmodig. Men det är verkligen värt allt besvär när man får smaka på slutresultatet.  
 
Vilka växter kan man använda till te?
I princip kan du använda vilka ätbara blad eller blommor till att göra te, t ex. fläderblommor, björkblad, lavendelblommor, smultronblad, granskott, lindblommor, blåbärsblad, äppelblad, rosor, hallonblad, björnbärsblad och mjölkörtsblad. Mjölkörtsblad, även kallad Ivan chai, är de blad som mest liknar svart te efter en fermentering.
 
Mina egna favoriter är:
* Myntablad - Av myntate får du många hälsofördelar, bl.a. lindrar det stress och ångest, förkylningar, viktminskning, finare hy och gynnar matsmältningen. 
* Hallonblad - Utöver att det bara är gott så är det också stärkande för livmodern, men rekommenderas att inte drickas av gravida kvinnor. Åtminstone inte förrän de sista veckorna för att det hjälper 
* Björnbärsblad blandat med rosenblad - Två smaker som passar utmärkt ihop tillsammans. Björnbärsblad är verksamt som stoppande vid diarréer, men det kan också användas till att badda svårläkta sår med. Rosenblad ger lindring vid oro, sömnproblem och överbelastning. 
 
(För att undvika eventuella biverkningar rekommenderas det att inte dricka mer än 1-2 koppar per dag och att alltid rådgöra med läkare om du har frågor)
 
Som sagt finns det både olika varianter av metoder och smaker som du kan göra hemma. Här nedanför har jag sammanfattat två av de bästa sätten enligt mig och sedan får du själv välja vilken smak du vill ha!
 
Metod 1: Torkade teblad!
För att få ett så pass nyttigt te som möjligt så ska du plocka bladen runt lunch en solig sommardag, då har daggen hunnit försvinna och processerna i bladen har kommit igång av solens strålar. Det är mycket viktigt att du inte plockar blöta blad, stjälkar eller gamla blad. Du ska bara plocka friska, unga och torra blad för att få den allra bästa kvalitén på teet. Helst ska bladen plockas i slutet på våren eller i början på sommaren för att då är det mest nyttigheter i bladen. Men jag plockade mina i slutet av sommaren och det fungerade bra det med. 
 
Att torka bladen är väldigt enkelt. Man sprider bara ut dem glest på ett torrt och luftigt underlag, t ex. en tidning, och låter dem stå i rumstemperatur i några dagar. Ställ dem helst inte i direkt solljus för då är risken att de jäser istället för att de torkar. Vänd gärna runt dem lite då och då, och se till att du slänger alla blad som får en konstig färg, luktar konstigt eller börjar mögla. 
 
bladen är helt snustorra, så lägger man dem helst i mörka, täta glasburkar med lock och ställer dem mörkt och svalt. Den förvaringen gör att de kan hålla i flera år. Men jag förvarade mina i vanliga genomskinliga burkar och några i vanliga teburkar, eftersom att jag dricker så pass mycket te.
 
När du ska använda de torkade bladen så mosar du dem lite med fingrarna och tar ca 1-2 teskedar i en tesil per kopp. Örtte behöver dra lite längre än vanligt te, minst 5 minuter brukar vara lagom. 
 
Variant 2: Fermenterade teblad!
Den här metoden är något krångligare som sagt, men jag ska försöka förklara så noga jag kan. För resultatet blir som sagt riktigt bra och gott. 
 
Likt den första metoden så plockar du friska, unga och torra blad som du sedan sprider ut glest på en bricka eller ett tidningspapper. Låt bladen ligga en liten stund, minst 30 minuter, så att eventuella insekter kryper bort. Sedan tar du upp några blad och rullar dem mellan handflatorna tills att bladen börjar släppa ut vätska och känns fuktiga. Då drar du isär dem från varandra och låter dem ligga i ytterligare några timmar, ca 1-2 timmar, på ett svalt och skuggigt ställe. Denna del i processen kallas för oxidering och innebär att bladens vätska möter syret i luften, som i sin tur gör att de krossade bladen mörknar och att den råa, gröna lukten dämpas ned. Istället framkommer mörkare toner, likt lukten av svart te. 
 
Du får passa bladen noga så att de inte torkar helt. När bladen har legat framme ett tag och oxiderats så är det dags för fermentering. En fermentering kan göras på många olika sätt. Jag experimenterade mellan några olika, men den här metoden fungerade bäst för mig. Packa de först oxiderade bladen tätt och hårt i plastpåsar. Tryck noga ut all luft ur påsen, rulla ihop den till en rulle, försegla den och lägg den på ett varmt ställe. Om du har möjlighet så trivs dessa blad utmärkt att ligga ovanpå kylskåpet. Jag har inte den möjligheten hemma så jag lindade in mina två rullar i en handduk och lade i det fönster där det finns som mest sol under dagen. På bara ett dygn är fermenteringen på god väg och bladen börjar mörkna i både färg och smak. En lämplig tidsperiod att förhålla sig till är 2-3 dygns fermentering. Desto kortare tid, desto svagare smak. Och desto längre tid, desto starkare smak får teet. Vid fermentering uppemot en vecka tar stallukten över. De börjar lukta illa och känns inte alls roliga att göra te av då. Men håller man sig däremot till de rekommenderade dygnsrutinerna, 2-3 dygn som sagt, så blir det blad som är mer inbjudande till att göra te av. 
 
Till sist ska du rosta bladen för att avsluta fermenteringen. Jag använde mig av en vanlig teflonpanna, men det rekommenderas att använda wokpannor till detta. Först drar du isär alla blad som klibbat ihop under fermenteringen, sedan lägger du dem i omgångar i en panna som är på medelvärme och som är minst så varm att du kan hålla handen mot bottnen i någon sekund innan du måste rycka bort den. Kasta runt bladen lite lätt med handen så att alla bladen blir jämt och ordentligt genomvärmda. Jag slutade att rosta dem när alla var genomvärmda och kändes spröda men fortfarande något fuktiga. 
 
Beroende på vilken längd och temperatur på rostningen så kommer det att påverka smaken olika. En hård rostning ger en mörkare smak och gör syran tydligare, samtidigt som blommighet och andra finstämda aromer minskar. Och därför ger en lättare rostning en lättare smak, lite mindre syra, och mer blommighet samt starkare finstämda aromer. 
 
Efter rostningen får bladen ligga på ett tidningspapper och torka. Det tar ca ett dygn innan bladen är så torra att de knastrar och är redo för en provsmakning. 
 
Om man vill kan man i efterhand tillsätta andra smaker och blanda ihop olika sorters te. 
 
Provsmakning
Jag gjorde två olika sorters te, det första teet är behandlat enligt den första metoden och innehåller bara torkade hallonblad. Det andra teet är behandlat genom fermentering och innehåller björnbärsblad som ett grund te och är sedan smaksatt med torkade rosenblad. 
 
Metod 1: Torkade hallonblad
Vid första syn ser detta te väldigt svagt ut eftersom att det inte har så mycket färg. Men smaken är väldigt somrig, söt och smakar lite lätt hallon. Det är svårt att avgöra om det är så teet ska smaka eftersom att jag är så van vid fabrikat-te som smakar extremt mycket hallon, på grund av att de är smaksatt med falska aromer. Men på något sätt känner jag mig ändå nöjd med den här koppen av hallonbladste. Den inger en fin känsla av att man faktiskt dricker något hälsosamt och som smakar ändå rätt gott. 
 
Metod 2: Fermenterade björnbärsblad med smak av rosor
Det här teet blev min solklara favorit. Som jag sa i början av detta inlägg, det är så värt att det tar lite längre tid att få fram teet för tillskillnad från Hallonbladsteet, så smakar det här teet betydligt mycket mer och det är något mörkare i färgen. Det smakar mer likt ett te som jag skulle kunna dricka dagligen. 
 
Sammanfattningsvis så tycker jag att båda metoderna är värda att testas eftersom att de ger två olika typer av smak och känsla. Det ena utesluter inte det andra, utan jag kan faktiskt tänka mig att använda båda två under årets gång. Jag sötade upp mina tekoppar med lite honung för att få bästa smak, känsla och lite nyttighet i alla fall. Men det går att smaksätta med ytterligare smaker såsom t ex. citron, kanel, lime eller något annat gott.
 
Och glöm inte att dessa tesilar med te kan användas flera gånger om! 
 
diy te - fermentering - gör ditt eget te - hallonte - rosen te - te - te recept - torkade örter - örter - örtte